Häromdagen var jag med i en klass på Bollerup och lyssnade på Judit. Judit överlevde judeutrotelsen under Hitlertiden. En liten kvinna med späd röst talad om sitt liv i  ghetto och koncentrationslägren med ett stort lugn.

för mig var det första gången jag var med om detta och jag kan säga att jag fick nytta av näsdukarna jag hade med mig!

Judit levde ett liv som alla andra med skola, familj, kompisar och pojvän. Hon var lycklig. Över en natt förändrades allt. Det började med utegångsförbud. snart var alla familjens tyska vänner omvända till att hata judar. När de stod i kö till mataffären kunde det komma tyska soldater och fråga om de var judar. Var det någon jude som sa nej fanns där alltid någon i kön som berättade sanningen! Och detta var deras gamla vänner.

Judits lillebror Jakob var ljushårig och blåögd. När tyskarna förstod att judar kunde se olika ut fick de sy på Davidsstjärnan.

Jakob dog i tyfus, hennes pappa dog av lunginflammation. I ghettot fanns ingen hjälp att få, ingen värme, knappt med mat. Barn hämtades från dagis när deras föräldrar jobbade i fabrikerna, tänk er fasan när man ska hämta barnen efter jobbet och du får aldrig mer se dem!

Judits mamma, 4-åriga kusin Rakel, mormor och morfar gasades till döds i lägret. Hennes berättelse om tiden i lägret överträffar alla skräckfilmer jag sett!!! Låt oss aldrig glömma!