De var underbart lydiga, löd minsta kommando. De fällde inte och de fanns där för mig vad som än hände. Osynliga var de för andra men jag kunde urskilja glansen i pälsen, deras fuktiga nos och, det viktigaste, deras innerliga och kravlösa kärlek till mig. Det behövde jag i min otrygga värld.  En dalmatiner och en schäfer. Varför jag valde just dessa två raser vet jag inte och jag kommer bara ihåg vad en av dem hette. Dalmatinern hette Timothy och det tror jag kom från Enid Blytons böcker om de Fem. Böckerna var också en värld jag gärna stannade kvar i. Där kunde vad som helst hända och där kunde jag vara vem som helst men jag kunde även sluta läsa om det blev för jobbigt. Fast jag tror inte jag valde speciellt jobbiga böcker. Det handlade mest om ungdomar som klarade sig i alla lägen. De var starka, vackra och populära. Eller så var de som Georgia i Fem böckerna, hon brydde sig inte om vad alla tyckte och tänkte. Hästböcker slukade jag, återigen djur som man kunde lite fullt på.

Jag fick en porslinshund av min pappa en födelsedag. Det var en grand danoise och fick namnet Timothy! Den står idag på spiselhällen i mitt nuvarande hem.

Jag föddes i Göteborg och tillbringade mina första 9 år där. Jag minns inte så mycket från den tiden men det märkligaste av allt är att jag inte minns mina två äldre systrar eller mina föräldrar! I vuxen ålder, när man nu blir vuxen? så gick jag i terapi efter en jobbig händelse. En gång skulle vi meditera och under meditationen skulle jag se mina föräldrar som de var när jag var riktigt liten men jag började gråta. Jag kunde inte se dem mer än som på ett foto. Jag vet inte vad det beror på att jag inte kan se några vuxna i mina minnes bilder från när jag var riktigt liten. Den enda jag ser är min morbror Tage och morbror Holger. Vi tillbringade alla lov och all ledig tid i mammas barndomshem som Tage, Holger och Tages fru Gullan bodde kvar i. Det var en jordbruksfastighet i Bohuslän som låg, och fortfarande ligger, underbart vackert.  

Jag var med Tage större delen av hans tid i ladugården. Jag älskade kossorna och grisarna, hönsen och kattorna. Tage och Gullan fick aldrig några egna barn och det var kanske det som gjorde att han tyckte om att ha syskon barnen hos sig. Efter lunchen, eller middagen som man sa där, vilade alltid de vuxna. Tage var ju uppe med tuppen så när han hade ätit tog han sig en välförtjäntlig siesta. Under den tiden gällde det för mig och min lillasyster Annika, att vara tysta som möss. Den timmen sysselsatte vi oss oftast med att rita klippdockor. Eller så gick vi ut i skogen och lekte. Ibland lånade vi den gamla cykeln och tog oss ner till handelsboden som luktade gott av nymalet kaffe. Där köpte vi kanske några kolor eller en klubba om vi hade haft turen att få en krona av mamma eller av Fritz. Cykeln var stor och det var nerförsbacke till affären så färden dit kunde vara ganska vådlig!

Fortsättning följer kanske!