I måndags var det då dags att gå till skolan igen. Efterlängtat men nervöst. Stressen på morgonen satte igång en liten reaktion i kroppen men jag lyckades stävja det. Fy vad jag blev nervös. Det var underbart att träffa alla studiekamraterna igen och av mottagandet jag fick kändes det att jag varit saknad.

I söndags hade Fanny och hennes klasskamrat vernissage på Ystads konstmuseum. Så himla duktiga de har varit. Fotona var så djupa och känsliga. Jag är så otroligt stolt över barnen. Elin för att hon orkar studera ett tufft språk, Fanny för hennes fina foton och Allis för att hon lyckats ta ett tufft men nödvändigt beslut. Ja det är naturligtvis bara en liten del av allt jag är stolt över när det gäller dem. Maken beundrar jag bla för att han orkar ta sej igenom varje dag med smärta i hela kroppen!